Chillstress
Kom på ordet nu - chillstress. Det är något som de flesta livsnjutare, exempelvis jag själv varit med om. Ni vet när man ser fram emot att bara ha det riktigt nice och så blir det så nice att det inte blir så nice. Det där var ett krångligt resonemang. Så jag får dra ett exempel: Du är ensam hemma en lördag, har festat ganska hårt kvällen innan och vill bara ha en soft hemmakväll. Du kanske tar ett bad, sätter på en film eller gejmar. Men du kan självklart inte bara bada, bara kolla på the bourne eller lira cs. Du kanske vill ha nått att äta eller något att dricka. Fast du kanske både vill ha något varmt och kallt att äta respektive dricka. Sen kanske du vill ha något att läsa om du badar, sen vill du ha något att lyssna på. Sen måste du ha mobilen och hemtelefonenså att du kan svara på sms eller samtal. Det slutar med att du sitter där i badet med en massa badskumm eller i soffan med både te, läsk, smörgås, chips, tidning, musik på hög volym, en vibrerande mobil och en ringande hemtelefon. Vad blir summan av detta? Stress! Du vet ju inte vad du ska koncentrera dig på. Du är så upptagen av alla valmöjligheter att du glömmer att ha det nice. Alltså blir chillkvällen inte så chill längre, du försöker få den så perfekt att det blir överflödigt att det mest blir jobbigt. Därför kallar jag fenomenet för Chillstress. Nu kan det vara så att det bara är jag som upplever det här. Slutsatsen blir iallafall att det blir mest nice om du tar tillvara på stunden och försöker vara måttfull än om du tänker att det blir najsigare ju mer nice saker du har. Got it? 
Gränsen till chillstress, tre läsk och två kilo godis är inte måttfullhet.
