Unknowing is a blessing
Har i en vecka varit lyckligt ovetandes om ett praktiskt moment av en religionsuppgift som det är tänkt att jag ska ta itu med under lovet. Eller rättare sagt har jag vetat om det i en vecka, men fruktan för den tristess det innebär att besöka minst två heliga platser i forma av synagoga/kyrka/moské har flyttat den uppgiften till mitt förmedvetna. Imorse kom jag dock på det, så det är bara göra.
Så! Nu har jag klagat tillräckligt. Återkommer sen insha'Allah.
Drar dit imorgon förmiddag.
Kommentarer
Trackback